Det Hallwylska arkivet (Gr LXIV) består av flera miljoner dokument av vitt skilda sorter: kvitton, brev, fotografier, noter, teckningar etc. Faktum är att ingen vet hur många föremål det är. Projektet att digitalisera Gr LXIV är därför oöverskådligt men fullt av möjligheter som rimligtvis borde vara lika oöverskådliga.

Gösta Sandell och Erik Lernestål , Statens historiska museer berättar om bakgrunden till det Hallwylska arkivet och hur digitaliseringen av materialet utvecklar sig.  

Om Statens historiska museer (SHM):

Myndigheten Statens historiska museer (SHM) har till uppgift att främja kunskapen om och intresset för Sveriges historia samt att bevara och utveckla det kulturarv som myndigheten förvaltar. SHM:s arbete utgår från visionen att historia ska inspirera människor att vara aktiva i samtiden för att forma framtiden.

Myndigheten inbegriper Ekonomiska museet, Hallwylska museet, Historiska museet, Livrustkammaren, Skoklosters slott och Tumba bruksmuseum samt den vinstdrivande verksamheten Arkeologerna.

Digitalisering är en del av myndighetens verksamhet vars yttersta ansvar ligger hos avdelningen för Kommunikation och Digitalisering (KomDig). KomDig har sedan många år tillbaka arbetat brett och öppet, avsiktligen, för att bidra till tillgängligheten och demokratiseringen. Digitalisering och digitala verktyg är inte mål i sig. De är nödvändiga medel för att uppnå myndighetens vision, ett sätt att möjliggöra ett effektivt arbete inom myndigheten samt att tillgängliggöra kunskap om myndighetens samlingar. Ett grundläggande kriterium för digitalt material inom SHM är att det ska vara öppet och fritt tillgängligt att använda och återanvända så långt lagen tillåter.

https://shm.se